answerable

Jag har varit på en begravning idag. Det var en släkting till min sambo som hade gått bort. Han hade levt ett bra liv och han blev över 80 år gammal. Alla grät på begravningen, det ska man göra, för begravningar är sorgliga. Det är ett sista farväl av en nära vän eller släkting. Ett sista ha det bra, på vägen in i evigheten.

Vi sjöng en vacker psalm, den gick så här:



Jag tyckte det var ett fint sett att se livet och döden på. Man får inte glömma att vara tacksam för den tid man får här på jorden. Jag är inte kristen så jag tackar inte Gud, men jag tackar någonting där ute. Jag tackar världen för att jag får finnas här, att jag växt upp i ett så fritt och bra land som Sverige, jag tackar för min familj och mina vänner. Man får inte glömma det. Att vara tacksam för det man har. Det glöms lätt bort i vår kapitalistiska och resultatinriktade värld, men egentligen finns det ingenting som är viktigare.